Saknad

Lördagens bröllop var precis så där vackert så att man satt och bölade i kyrkan. Men innan tårarna hann jag & Syrran få cirka 72 skrattattacker och bli hyschade åt av mamma exakt lika många gånger. Älskar min syrra, vi blir så fnissiga och allt i livet är så roligt när vi är tillsammans.

Bröllopsfesten var också den bra. Blev lite för glad kanske, lite för mycket vin kan hända. Åkte ju in till stan, och där skedde det som inte får ske.

Jag förlorade min kärlek. Min underbara. Min vackra. Min. Min. Min. Min underbara mobil!

Överallt sökte jag efter den. Förrutom där jag hade varit. Och hittade den givetvis inte. Men jag har inte förlorat hoppet. Inte ännu. Positivt är att man kunde ringa till den hela dagen igår. Och det första folk gör när dom snor en upphittad mobil är tydligen att stänga av den. Har jag hört.

Be med mig att en vacker själ har hittat den och tagit den till hittegods avdelningen hos Polisen.

PRAY WITH ME!

(((Over and Out)))

p.s. ni som har mig som vän på facebook, där har ni mitt nya nummer, snälla skicka ett sms så att jag får ert nummer. im all alone in a big world now....