Jag o den där Gud

Massor av otur idag igen. Marcos tror att Gud kan vara lite sne på mig. För att jag skrattade så mycket i kyrkan. Det skall man tydligen inte göra. Och jag missbrukade visst Guds namn också, sedan fick jag höra en hel föreläsning om detta. Tack kära katolska pojkvän.

Själv tycker jag att jag hyllade Gud. Där jag satt på bänkraden i lördags brevid syrran upptäckte jag en krok framför mig. (på ryggen till bänken framför). Där hängde jag min silvriga lilla väska och sa förnöjt "Den där Gud tänker då på allt!". Så what the **** Gud. Nu får det vara nog med bestraffning.

Dagen idag började igentligen dåligt redan igår. Då upptäckte jag att jag inte har kvar koden som slår ut larmet på jobbet. (Cafét idag). Bravo. Inga nummer till cheferna hade jag heller. (mobil borta). Efter många om och men lyckades jag få tag på koden.

Kommer in på cafet och inser att jag inte har koden in till personalrummet/kylarna/frysarna/kassaförvaring osv osv.... kan alltså inte starta dagen utan dessa. Kastar mig på luren och åter igen, jagar kod.

Hittar kod och dagen går rätt så smärfritt förbi. Tappar ut en påse med kaffebönor över golvet. Espresso maskinen går sönder en stund. Bränner mig på en plåt. Fridas mobil ligger ej hos polisen. Åker till syrran efter jobbet och får ett glas mjölk över hela brallorna, åker nästan fast för tjuvåkning då jag inte hittade mitt kort när kontrollanterna kom på vägen hem...

Meningen är inte att klaga.

Men det är ändå 2000-talet. Så om den där Gud är det minsta lilla h i p p så måste han väl för tusan läsa bloggar. Så, Gud, låt mig vara nu. Kan vi inte bara bli vänner? Jag kan börja, vad är din favvofärg?

Positivt idag iallafall = träffade gamla arbetskollegan Anita. Saknat henne. Träffade söta, underbara Betty. Saknat henne med. Satt ute på en solig terass och tjötade skit med syster i flera timmar. Priceless.

(((Over and Out)))