Jag vet inte hur jag skall beskriva eftermiddagen/kvällen. Det har varit
mysigt,
underbart,
jobbigt,
roligt,
smärtsamt,
trevligt,
ledsamt...
Ja, varenda jäkla känsla man kan känna har jag känt under kvällen.
Mina kusiner kom först. Mina söta kusiner. Sedan kom halva släkten en efter en. Vissa två och två, ibland till och med tre. Min Gurra kom med. Och Grannen. Och min älskade Jessy. Marre och Krickan trippade in också. Men så kom också Min älskade vän sedans ca 10 år tillbaka - Benny. Benny, Tack för allt du gjort för mig genom åren, jag hade inte varit den målvakt jag är idag om det inte var för dig. Du är och kommer alltid vara mitt "bollplank", den jag kan ventilera hos, den som lugnar mig. Den som peppar mig. Du är i mina ögon värd så mycket! Jag älskar dig.
Det som värmde mitt hjärta allra mest var när jag fick krama om min kråkis! Min flickfotbollstränare. Det var så otroligt gott att se honom. Det kändes hemma. Det kändes som ett bevis på att alla träningar man har genomlidit i ösregn och åska, löpningar i skogen, fys i slottskogen, allt var värt det. För jag har kommit hit. Jag skall bli proffs. Tack vare Dig Kråkis. Vem hade kunnat ana att den där skoj matchen mot killarna i Falkenberg skulle leda mig hit jag är idag? Till ett proffskontrakt på cypern? Tack Kråkis. Jag har alltid älskat dig och kommer alltid att göra det.
När det var dags att säga hej då till pappa och brorsan strömmade tårarna nerför mina kinder. När jag kramade mamma ville jag aldrig släppa henne igen. Alla dessa tårar. Marre, min älskade lilla skrutt!! När du hade gått rullade tårarna. Och tack för det jättefina kortet, det kommer sitta uppe i min nya lägenhet. Det lovar jag. Den andra grejen sparar jag tills jag är på planet, som lovat. Tack Piff & Puff - mina älsklingar.
Tack alla ni som var här och fick mina ögon att svullna upp till dasslock. Jag älskar er alla så himla mycket!!! Min älskade familj, mina underbara vänner. Jag kommer tänka på er ofta ofta ofta.
Marcos kom hit. Vi sa hej då. Hej då till våra 7 år. Nu är det verkligen över på riktigt. Vi grät. Oj vad vi grät och oj vad vi kramades. Kommer alltid ha dig i mitt hjärta warrior. Alltid älska dig och alltid bära med mig våra fantastiska minnen.
Det som gjorde allra mest ont ikväll var nu, när min allra bästa vän, min själsfrände, Jessica skulle gå hem. Jag följde henne till bilen. Vi skämtade o skojjade och gick och höll om varandra Vi båda hatar hej då. Det jobbiga är att vi inte vet när vi kommer att ses igen för på tisdag påbörjar hon sitt jobb som reseledare och vi vet inte var i världen hon kommer befinna sig. När vi väl kramar om varandra och hon skall sätta sig i bilen brister det. Hjärtat knyter sig och jag börjar gråta. Vi kramas lite till. Jessica min älskling, du kommer att göra så bra ifrån dig! Du är min stjärna juh! Du kommer att bli världens bästa reseledare. Jag älskar dig, alltid.
Jag har ont i hjärtat. Riktigt ont. Jag vet att jag bara skall vara borta till maj i första hand, herre gud jag kommer till o med hem en stund över jul. Men jag är så satans känslig för sånt här. Och jag vill bara att ni som var här skall veta hur mycket det betyder för mig.
JAG ÄLSKAR ER!
(((Over and Out)))
