Jag är fri. Inga måsten. Inget mera jobb, ingen fotboll. Inte idag. Jag kan göra vadhelst som faller mig in. Skönt. Längtat efter denna dagen hela veckan. När man är mentalt utpumpad blir även kroppen det. Har knappt orka flytta ena foten framför den andra idag.
Anyways. Idag vill jag till Trädgår´n. Petter firar 10 år. Med massa grymme gäster. Jag vill dit!! Hur kunde jag inte veta detta? Det är även 2 hemliga gäster. På frukost rasten satt vi och gissade vilka det kunde vara. Leila K? Ken? Feven? Melinda Wrede? Herregud, minns ni 10 Budord? Hahaha. Sitter och lyssnar på den nu på Youtube. Jag dör vad löjlig den är! Försöker hitta när Babben Larson gjorde en parodi på den... det var sjukt roligt, hon hade en tvättkorg på huvudet. Yeye. Nu babblar jag. Är så trött, skall sova lite...
Sedan får ni bild på min granne som hängt sig... (okej det låter hemskare än vad det är...)
torsdag
Free lika a bird
onsdag
Svart-Vit Skit
Jag är så arg att jag kokar. D O M A R J Ä V E L. Ja, idag svär jag i min blogg. Spare no words. Basel får en straff på en nick?! Uuursäkta?
Jag fullkomligt skakar av ilska. Mina älskade änglar förtjänade att gå vidare.
Hoppas domaren halkar i duschen...
Fuckt up?
OS började idag. Jag tänker inte ens försöka debatera om det är bra eller dåligt att det hålls i Kina. För jag är så jäkla ytlig att jag inte bryr mig om alla bekymmer därborta. Inte idag iallafall.
Fotbollen startade ju, Kina-Sverige. Jag lyssnade på matchen på radion. You gotta love P4. Blev väldigt besviken över slutresultatet. 2-1 till kineserna. Tyckte dock att det var riktigt coolt att det var 40000 i publiken. Slår ju våra siffror på Åby vallen med några stycken...
Nog om fotboll.
En fråga till dig. Varför gör du på detta viiiiset? You know who you are. Men å andra sidan. Jag förstår dig. Hade nog gjort detsamma.
Livet är fortfarande i kaos. Men jag gör det bästa av det. Eller nej, det gör jag igentligen inte. Livet är i kaos och mitt huvud är fuckt up, som dom säger over there!
Men vad vore m itt liv utan ständigt kaos? Haha. Slå upp ordet som jag nu skriver för fjärde gången - KAOS - i ordboken så kan jag garantera att du ser en bild på mig. Men alla måste vi representera något ey?
Nu skall jag ta mitt fuckt up liv och gå ut i köket och pimpla kaffe och lyssna på soundtracket till Mamma Mia The Movie. För det gör mig glad. Och jag vill vara glad på fotbollsträningen idag.
tisdag
Laget före Jaget
En grupp. En gemensam målsättning. 30 individer. 30 egna målsättningar.
I ett lag som vårt är konkurransen otroligt stor. Det gäller att kämpa tills man gråter, blöder och i vissa fall bryter ett ben eller två. Alla vill spela. Alla vill ha en säker plats.
Det som gör mitt lag så fantastiskt är en dag som denna. Man har varit borta. Dom vet att man går igenom någonting jobbigt. Man kommer tillbaka, rostig. Men de 29 individerna ger en extra dunk i ryggen, ett "Bra räddning Frida", en glad nick med huvudet i ens riktning. En uppmuntran att orka kämpa på i det blöta gräset. Det är ett lag. Lyft en. Lyft alla. Tack ni underbara!
Laget före Jaget.
Extreme Coffeefreak
Mina inlägg det senaste har verkligen varit glada. Eller hur?! Men man skriver som man mår antar jag. Jag känner mig nerstämd hela tiden. Vill inget annat än sova. Blundar så fort jag får chansen. Har jobbat. Ville bara hem till min säng. Väl hemma måste jag ge mig iväg till fotbollen direkt. Gissa om sängen lockar mer?
Jag förstår inte riktigt hur folk tar sig ur kriser. Eller. Jag har varit i en del själv. Tagit mig ur dem också. Men hur orkade man kämpa på. När det inte bara handlar om en själv blir det tusen gånger svårare. Vill blunda. Vill somna. Vill sova.
Men, den hårda sanningen tvingar mig till min sjunde kopp kaffe idag.
måndag
Jag ångrar nada
Har haft ett möte idag. Det var skönt att få det avklarat. Framtiden är fortfarande oviss. Men bara i en två veckor till. Alla dessa val man måste göra i livet... man blir ju knäpp! Men jag tror verkligen på ödet. Allt som händer, händer för en anledning.
Även det dåliga kan föra med sig något gott. Det löser sig alltid. Även när det känns som jobbigast och mörkast så finns det ljus i tunneln. En dag kommer man tänka tillbaka och förstå varför det blev som det blev, och kanske inse att det inte var så pjåkigt ändå, det som hände.
Vad jag svamlar. Jag är iallafall glad att jag fortfarande kan säga "Jag ångrar ingenting". Och bara gudarna vet hur mycket fel och misstag jag gjort! Inte alltid dom bästa valen i livet. Testat det mesta, bra som dåligt. Men jag slipper dö nyfiken. Och jag hade aldrig varit den jag är idag om det inte vart för allt detta. Och jag gillar faktiskt den jag blivit.
söndag
The face of earth
Jag har förstått att ni är några stycken som försökt få tag på mig. Jag har tagit bort min facebook. Jag har stängt av min mobil. Och jag är inte hemma. Det är nästan samma sak som att försvinna från jordens yta. Och det är precis det jag försökt göra. Nej, alltså inte ta livet av mig. Men komma bort, från allt och alla. Jag är hemma hos min mamma. Som hon säger;
I Fredags tog mitt liv en drastisk vändning. Så många tårar som har fallit ner för mina kinder. Jag tror inte jag har fler nu. Men jag gråter inombords. Varför skall allt vara så svårt? Varför kan ingen bara säga att "gör såhär". För jag vet inte vad jag skall göra.
Vet inte någonting. Och jag har alltid varit den som vetat precis vad jag vill med mitt liv. Visst att jag hela tiden svänger in på fel vägar och även tar långa omvägar. Men jag har alltid vetat min slutdestination. Det gör jag inte längre. Och det är förjävligt. Jag vet inte vem/vad jag vill bli när jag blir stor.
Och jag orkar inte fundera ut det. Men jag måste. Och det snart. Och älskade vänner, jag orkar inte prata om det. Låt mig bara vara så hör jag av mig. Tack, ni är fina...