Farmor

Min fina lilla farmor. Hon bryr sig så mycket om alla. Tar alltid hand om alla. De sista två åren har hon brytt sig om alla lite extra mycket. -Är det någon som vill ha mer kaffe? -Nej tack farmor! 2 minuter går. -Är det någon som vill ha lite mer kaffe? -Nej tack farmor det är bra. 5 minuter senare står hon ändå i köket o sätter på mera kaffe.

Det är något som inte står helt rätt till. Det har vi ju förstått. Men det kunde ju vara ålder, eller? Hon fyller ju bara 70 iår.

Igår ringde pappa. Dom har fått veta vad som är fel. Min älskade, fina farmor har alzimers. ALzimers!!! Den har utvecklats på et bra sätt säger dom. Istället för att bli en satkärring som dom flesta blir, så har hon blitt ännu mer omtänksam. Fina Farmor!!!

Hon skall få bromsmedicin. Men vad gör den liksom. Om ett år (?), två, eller kanske tre, så komme rhon inte veta vem jag är. Fatta hemskt!! Va fan!!! Min fina underbara lilla farmor kommer inte att komma ihåg vem jag är.
Gud jag grät så mycket när jag fick veta det igår. O minstackar pappa o mina fastrar, hur skall dom orka? Pappa har lovat att inte bryta ihop o göra dumma saker. Han skall vara stark.
Lilla pappa...

Älskar dig farmor...