En kokande skorpion

Igår gjorde jag en jäkligt bra träning. Bättre än på länge. Det kändes jätteskönt. Frida is back. Så kom laguttagningen. Frida is not back. Frida is gone. Jag får inte vara med på matchen på Söndag. Det känns förjävligt. Inte på grund utav den enkla anledningen att jag inte får vara med, bara utav motiveringen jag fick.

Jag var bubblande arg. Som tur var lyckades jag lugna ner mig, med hjälp av Mickan och Marcos. Jag ringde några personer för att reda ut diverse rykten och motiveringen. Jag är glad att jag gjorde detta för nu är allt löst. Ibland är det jobbigt att vara skorpion. Temperamentet är mer än man klarar av ibland. När man hör sådant som jag fick höra igår börjar det koka i en skorpion, man ser svart. Tankarna på att riva mitt kontrakt var väldigt nära. Men jag tog tjuren vid hornen som man säger så fint och nu skall allt vara löst. Jag hoppas att det var sanningen jag fick igår.

Mitt i allt trauma skickade jag ett sms till min förra tränare. Visste att han kunde få mig att tänka klart. När det kommer till fotboll och min hjärna så är han den enda som vet hur det där funkar. Inte ens jag vet. Efter en stund ringde han och det var skönt att få prata av sig. Han är bra den där. (Om min mamma inte var gift hade hon försökt fånga honom, som sin egen lilla toyboy! Mormor älskar honom med, kanske för att han kan lugna ner mig).

Iallafall, självklart önskar jag lycka till, till de som får spela. Jag hoppas att de gör en grym match. Jag kommer givetvis vara där o kolla, det är ju mitt lag, mina brudar!! Meeen ååååhhh vad man vill spela!!! Jag skall fighta mig tillbaka!!

(((Over and Out)))