Mitt hjärta brister

Hej.
Helgen har varit händelserik.
Fredagen bestod av en hel del vin, shottar, dans, "StyrbordBarbord", fyllekäk, illamående, kärlek, skratt och galna upptåg.
Lördagen spenderade jag med underbaraste seglarbrudarna och Kapten Olof för att fira Johanna på 30 års dagen. Personligen en lugn kväll, två öl och en himla massa vatten. Och godis...

Idag gick jag upp tidigt för att åka ut till Storås och kolla när Caroline hade hopptävling. Kom tio minuter för tidigt men missade ändå tävlingen. Den hade börjat en timma tidigare. Vilket sätt. Jaja, fick ändå gosa med min syrra och hennes barn! Wictor är jätterolig nu, han gör knasiga grimaser och sedan flabbar han högt. Sååå söt! Jag och syrran gjorde toast, mmm, för jag hann inte äta innan jag stack imorse. Mumma för magen.

Detta inlägget skulle bli fullt av roliga historier och bilder från fredagens och lördagens galenskaper. För bildbevisen finns på det mesta. Men jag är upprörd.

En människa som jag älskar och håller av, en fantastisk kvinna, har i helgen fått uppleva något hemskt. Jag blir så ledsen och arg, ingen kvinna förtjänar det. Hon har blivit slagen av den hon älskar mest. Polisen kom och han sattes i häktet. Hur kan en människa flippa så? Hur kan man tända till på det sättet och med knuten näve slå den man älskar mest? Hur kan man dagen efter sitta i häktet och gråta och påstå att man inget minns? Det gör ont i mitt hjärta. Jag vill bara ta bort hennes smärta. Hjärtevärken och vetskapen om att ens älskade har gjort något sådant här mot en är värre än den fysiska smärtan. Jag gråter. Du förtjänar inte det här. Ingen förtjänar det där. Jag skall finnas här för dig min älskade vän. Det lovar jag dig. Vad du än väljer att göra så skall jag stödja dig. Jag älskar dig, du underbara.