Jag började blogga för bra länge sedan. Det har på många sätt gett mig ro i själen. När jag är ledsen eller upprörd brukar jag skriva, eller måla, eller möblera om. Så länge det är något man kan se ett resultat av har det gjort mig lugnare. Det har varit min terapi.
När jag skapar vill jag inte behöva tänka. Tänka på hur andra reagerar. Då funkar inte terapin. För det hela handlar ju om mig. Inte om dig. Det handlar om hur jag tänker och att jag skall må bättre.
Givetvis har jag bloggat när jag mått bra också. Det har blivit en livsstil. Ett dagligt "måste". Precis som att gå på toa. =) Jag har haft roligt.
Men allting kommer ju till sitt slut. Så jag tackar för den här gången.
Tack alla ni som läst!
Förvånande hur många som vill läsa om mitt alldagliga-icke-glamorösa liv!
Ha ett fint liv. Det skall jag ha!
och för sista gången:
men vem vet, någon gång kanske jag återkommer...
1 kommentar:
nej sluta inte gumman /carbonara
Skicka en kommentar