Det är kväll. Jag sitter ensam i min lägenhet. Tänker på allt igen. Man gör det när man är ensam i mörkret med enbart gatulampornas sken utanför fönstret. Tystnaden. Den slår mot mina trumhinnor och det gör ont inombords. Tårarna rinner stillsamt nerför kinderna. Minnena. Allt det som var så fint. Allt det som var så underbart. VI.
Tårarna glittrar till i gatulampornas sken, mitt hjärta dunkar högt av smärtan tystnaden inbringar. Det är kväll och jag tänker på allt igen. Minnena. Allt det fina. Allt det underbara.
OSS.
(((Over and Out)))
1 kommentar:
allt du vill ha kan du få....inget är försent...ibland behöver man dock tid och tro samt tankar för att verkligen komma på ....nej det var är inte så dumt det där...våga förlåta våga prata och våga ta tag i allt så har du allt att vinna visa och med din vilja så kan du få din prins tillbaks....hoppas jag inte säger ngt dumt nu men du och marcos är bara för fina...förlåt men var bara tvungen ....Han är underbar...la tua carbonara
Skicka en kommentar